Och så kom sommaren.

Ja, sommaren kom. Med den kom solen och värmen, om än tvivelaktigt på den sista punkten. Den här sommaren skulle inte riktigt bli som den har blivit. Jag, Linus och storebror skulle träffas, röka fredspipa och prata om livet. Storebror finns inte mer. För lite mer än en vecka sedan begravde vi honom. Ceremonin var vacker och stillsam, och tårarna forsade. Kärleken och saknaden är enorm, och jag vet inte om den någonsin kommer att kännas lättare. Inte saknaden i alla fall. Men livet fortsätter. Livet måste få fortsätta, även när man stirrar döden i ögonen. Även när man möter döden, när döden tar någon man älskar, och man säger ”fuck you, ditt jävla as, nu tänker jag leva! Om inte annat så för att peka fingret till dig ännu lite mer. Mig tar du fanemig inte än.”. Och så känns det. Som att jag måste leva nu. Jag måste leva och jag måste försöka njuta. Jag måste försöka ta varenda dag och göra den vacker. Annars har det ingen mening alls.

Jag har tagit min tillflykt till landsbygden. Jag spenderar mina dagar i solen. Jag tänker mycket. På storebror, på livet, på döden och på allt där emellan. Om tre (eller är det två?) veckor flyttar jag. Till en lägenhet som inte kommer vara bara min, utan även Linus. Det kommer bli förbannat bra, och hör sen.

Min plötsliga lust att blogga bleknade fort. Jag får nog ta och titta på något hjärndött istället.

Ta hand om er, alla fina.

M

Suddigt tryne.

Kärlek.

Maud.

Storebror

Du lämnade ett så enormt hål efter dig. Ett hål i mitt hjärta, ett hål i vår familj, ett hål i framtiden som du ju skulle vara en del av. Jag har inte velat skriva, inte velat se det svart på vitt. Inte orkat. Det tog ett par veckor innan jag ens kunde titta på bilder på dig. Titta på dig och försöka förstå att du inte finns mer. Nu har jag börjat våga titta. Det gör bara så ont. Hur ska det någonsin kunna kännas bra igen, när du inte finns?

Jag drömmer om dig. Nästan varje natt. Jag drömmer att du finns kvar. Att du lever. Att du skrattar och tramsar. Och så drömmer jag om din begravning. Den som jag ännu inte har upplevt men är så rädd för. Så ohyggligt rädd.

Jag önskar att jag förstod. Att det fanns en förklaring. Att du kunde förklara för mig vad det var som hände. Varför du dog. Varför du inte finns hos oss mer. Varför du aldrig mer ska finnas. Varför jag aldrig mer ska få se dig. Få krama dig. Få höra dig skratta. Få fråga dig om saker som du vet så mycket om. Få bara sitta och prata, hela natten.

Tårarna bara forsar och det gör så ont. Allting känns som om det har lagts en dimma av mörker över det. All the pictures have all been washed in black.
Och nu ska vi försöka leva vidare utan dig. Och det klarar vi. Så klart, för det måste vi. Men det är så svårt. Vissa stunder mer än andra. Just nu känns det som om det är omöjligt. Som att det aldrig kommer sluta göra så fruktansvärt ont.

Jag fyllde år för en vecka sen. Det kom inget sms från dig. Inget ”nu är du gammal”-sms. Jag låtsades att jag fick det. För jag vet att du hade skickat det om du hade kunnat. Det har du gjort varenda år sedan vi fick mobiler. För resten av mitt liv ska jag tänka att nu är jag ett år äldre på min födelsedag, och kanske flina lite åt mig själv, som du hade gjort.

Om du hade varit här hade jag behövt en kram nu. En stor kram.

Jag kommer alltid, för resten av mitt liv, sakna dig älskade storebror.

/Sis

Bildkavalkad och sånt.

Ja. På sista tiden har det hänt en del, och inte så mycket. Alldeles nyss smetade jag in halva mitt skafferi i mitt ansikte. Eller rättare sagt; ångade ansiktet med grönt te, ”tvättade” det med äppelcidervinäger och vatten och smorde det sedan med sesamolja. Jag är en jävligt skum typ. Och jag gillar att inte ha en massa mystiska kemikalier i nyllet. Dessutom mår min hud bättre än den gjort på länge sedan jag började använda sesamolja istället för parfymerade/kemiska krämer. Och det är ju bra. Som vanligt, i brist på annat, tänker jag lägga upp lite bilder från mobilen som jag tycker representerar mina senaste veckor på ett bra sätt. Håll i hatten!

 

Trevlig tjej som aldrig skulle få för sig att ge någon fingret med tillhörande pojkvän.

Samma tjej när hon var på lite trevligare humör. Och var fin i håret.

 

 

Ett styck Boogiekatt i trappa. Suddig och mörk, som sig bör.

 

 

 

Ett garnnystan.

 

 

 

 

Som det stickades av. Jag lärde mig lite olika sticksätt. Det var festligt må jag säga.

 

 

 

Mys med ljus och sånt.

 

En trädgård på hemlig ort. Fint var det i alla fall. ❤

 

Ett styck nyklippt Sermed. Jag stod för klippandet. Han stod för Sermedandet.

 

Utsikten från mitt fönster denna gudsförgätna morgon.

Sådärja. Nu har jag uppdaterat. Festligare än så blir det inte idag. Nu ska jag titta på galet brutal anime.

M

Pysselkväll.

Det är en sådan kväll i kväll. Musik, akvarell, penna, papper, pensel, godis och grönska. Så jävla fint helt enkelt. Jag känner mig kreativ. Funderade på att försöka skriva en låttext innan, och kanske fortfarande gör det senare. Det känns som att det kommer bli en sådan där natt, när man inte sover utan bara lyssnar på regnet utanför fönstret, kontemplerar livet, målar, skriver och låter tankarna flöda.

Jag är redo för vår nu. Jag vet att det kommer dröja, men det är samma sak varje år. Jag kan inte bärga mig snart. Ljumma dagar. Blommor i knopp. Doften av vår, helt enkelt. Come here, spring. I am waiting.

Tills dess målar jag nakna kvinnor på trädgungor i blommande träd och har min egen gröna lilla värld.

M

2013 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 850 times in 2013. If it were a cable car, it would take about 14 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Hemtenta och julefrid.

Nu är det, återigen, jättelängesedan jag skrev något här. Jag vet inte ens om jag ska ha kvar min blogg. Det skrivs ingenting intressant här. Det skrivs inte något här över huvud taget. Men här kommer en uppdatering i alla fall. Och sen lite peppande, för det tycker jag att vi alla kan behöva såhär års.

Så, uppdatering:

Har, på fredag, avklarat min första termin på Lunds Universitet. Det har gått tokigt fort, och jag kan knappt fatta att det redan är jul. Har idag gjort klart min sista tenta, i form av en hemtenta som i slutändan blev 2293 ord lång. Den är helt okej, även om den mest består av ordbajseri. När man pluggar på universitet lär man sig konsten att ordbajsa med stil.

Jag kan, i ärlighetens namn, säga att beslutet att börja plugga till lärare var ett av de bästa jag tagit i hela mitt liv. Jag trivs så JÄVLA bra. Det är så roligt, och svårt, och utmanande, och stressigt, och fantastiskt och jag älskar det. Jag har en så fin klass, men så många härliga och positiva människor, jag har haft så spännande ämnen (och en del dödstråkiga) att studera, och flera tokduktiga lärare. Jag kan liksom inte klaga. Men nu ska vi snart ta ledigt, i en månad, och återhämta oss. I januari är det på’t igen!

Jag har inga superstora planer för denna ledighet. Julafton ska firas med familj och vän, nyårsafton ska firas med vänner i Köpenhamn. Dagarna där emellan ska förhoppningsvis innehålla ett biobesök med bror och S för att se Hobbiten. Resten av tiden tänker jag bara låta mig själv andas ut, promenera, läsa böcker jag själv har valt att läsa, samla mina tankar, träffa människor jag tycker om och rent allmänt njuta av lugnet.

Så. Positiva tankar. Positiva känslor. Nu är det sol i mitt hjärta, även om det är mörkt ute. Och snart är det vår och sommar igen. Då ska det petas med tårna i vattenbrynet, bli hög på livet på fina platser där solen skiner, kanske stuka foten av för mycket promenerande i flipflops igen och mest bara slappas. Men tills dess, push on babes!

M

Nu är det minsann dags!

Eftersom jag inte har skrivit på länge så kan jag slänga upp en snabb uppdatering och en lista med frågor, för att det är min största hobby i livet att svara på frågor om mig själv. Jag hittade listan på Egoinas blogg. Den var festlig tyckte jag.

Men okej, uppdatering. Jag har börjat plugga. Har hållit på i ca en och en halv månad nu och stortrivs. Det är kaos-stressigt och svårt men så jäkla spännande och roligt. Jag läser Engelska för att bli engelsklärare om tusen miljarder år. Sådetså. Mest pluggar jag på min fritid. På helgerna dansar jag. Eller sover.

Här kommer listan!

Hej hej. Hur mår du?

Jag mår bra. Trött.

Vem är i rummet med dig?

Ingen hoppas jag. Det hade varit sjukt otippat. 

Vem fick du ditt senaste sms av?

Ninna. Hon tyckte att jag skulle ta trappan upp till henne på skolan. 

Vem tänker du på nu?

Det tänker jag inte skriva här. 

Vem pratade du senast i telefon med?

Ninna, igen. Jag hade spännande saker att berätta! 

Vem önskar du var med dig nu?

Helt ärligt vill jag nog helst vara själv just nu. Har hemarbete att göra och tänkte koka te och tända ljus och mysa med min litteratur. 

Vem är din favoritsläkting?

Ameh! Så kan man faktiskt inte säga. Närmsta familjen säger jag; mamma, pappa, bror, syster och systerdöttrar. 

Vad åt du senast?

Wokgrönsaker, pasta och bacon. Det börjar eka tomt i skåpen så jag tog det som fanns hemma. Blidde rätt gott dessutom. 

Vad drack du senast?

Vatten med C-vitaminbrus.  

Vad är den närmaste saken som är blå?

Mina naglar! Jag målade dem koboltblå för en stund sen. 

Vad är det för färg på dina byxor?

Jag har inte byxor på mig. Jag har på mig ett par urtvättade, gråa kalsonger som jag har stulit från en gammal kärlek. 

Vilken film såg du senast?

The other Boleyn girl. Handlar om Anne Boleyn (Henry VIII’s andra fru, mamma till Queen Mary) och hennes syster. Man får ju försöka lära sig saker även när man slappnar av.

Har du någonsin hånglat i skogen?

Jamenvisst! Man har varit fjorton. 

Har du någonsin sovit naken?

Jag sover alltid naken. Kläder är jobbiga. 

Har du någonsin hoppat i en bil med folk du just har träffat?

För några månader sedan blev jag strandad i Landskrona (lång historia) och delade en taxi med tre andra för att komma till Lund.

Hur ser du ut just nu?

Nyduschat hår, osminkad, kallingar och svart linne. Och blå naglar. Sjukt snygg, alltså. 

Har du någonsin smugit ur ditt hus?

Nej. Jag har aldrig behövt. 

Var är din mobiltelefon?

På min mage. 

Var fick du tag på tröjan du har på dig?

på Camaïeu, i Paris.

Var åkte du senast bil?

Till Emporia. 

Vad är det bästa med våren?

Att folk plötsligt klättrar ut ur sina gömmor efter den kalla vintern.

Sådär, det var alles. Nu, läxtajm.

M

Nu känns det som höst ju!

Fast i år är hösten mer välkommen än den var förra sommaren. För ganska exakt ett år sedan var jag nydumpad, hjärtekrossad, ensam och trött på skiten. Nu är det andra bullar. Dock ska jag, skrockfull som jag är, inte säga för mycket. Jinxar jag detta nu kommer jag att ge mig själv en riktigt hjärtlig örfil.

För några dagar sen (typ två) fick jag veta att jag kom in på utbildningen jag VERKLIGEN ville in på! Om fem år är jag gymnasielärare! Om några veckor börjar skolan, jag blir nolla. Det ska bli så jävlans roligt! I shall uppdatera när dagen kommer!

Nu ska jag sova efter lång Skype-session.

M

En vecka med min bestie!

Ja, idag åkte Aliyah, min bästaste swetts hem till england igen. Vi har haft en magiskt rolig vecka och hittat på förvånansvärt varierade saker. Tyvärr finns inte alla bilder på ett ställe så jag får göra en liten ”bilder från mobilen”-uppdatering idag. Here we go!

Onsdag för en vecka sen gjorde jag mig redo och åkte till Malmö för att plocka upp Allen Ballen, Så här så jag ut då.

På kvällen blev vi lite glada i hågen och begav oss ut på äventyr i metropolen Helsingborg.

Såhär söt är hon, även efter några glas vin och cider.

Dagen efter åkte vi till Helsingör och det blåste på oss på soldäck på färjan.

Men på något magiskt vis lyckas människan vara finast ändå. Lyllos.

Helsingör var mysigt som vanligt och vi hängde utanför Kronborg och sen hängde vi även under Kronborg. Det var mörkt och läskigt.

Fint med hav.

Folk som också tycker att det är fint med hav.

På fredagen åkte vi till Köpenhamn (man kan nästan tro att vi gjorde en danmarkssemester) och traskade runt i solskenet och var allmänt sommar-idylliska.

Nyhavn var fint i kvällen.

På lördagen åkte vi till mor och F i Ingenstans och grillade men det finns inte bildbevis på det på min mobil. Denna bilden är dock från söndagen då vi åkte till Arild och Aliyah började med att doppa tårna med slutade med att ta ett full on bad i typ 40 minuter. Det var fint, förutom när jag halkade på en våt klippa och min svanskota mötte urberget. Det var smärtsamt.

Dagarna fortgick och någonstans på vägen lyckades jag (utan att märka det då) stuka min fot så till den milda grad att jag idag, efter att ha lämnat av A på knutpunkten, har spenderat hela dagen på akuten. Rejäl stukning med en blödning var diagnosen efter röntgen och väntan.

Såhär ser min for ut nu!

Mer bilder en annan dag! Nu ska jag sova som aldrig förr. Tjolahopp!

M

Okej.

Här kommer en rant. Ett enda långt gnäll i äkta Marie-anda. Jag försöker vara positiv och snäll och duktig men just nu är jag bara så irriterad på precis allt och alla och jag tänker låta min irritation flöda. Alla som känner sig träffade jag göra det bäst fan de vill.

• Hur sjukt irriterande är det inte med trångsynta människor som helt genuint är rädda för de mest absurda saker? Att vara rädd för homosexuella exempelvis. Vad i helvete? Varför är man ens rädd för någon annan människa på grund av vem/vilka/vad de gillar att ha sex med? Är det helt orimligt att fullkomligt skita i vad människor har för sexuella preferenser?

 

• Hur äckligt är det inte med uppmärksamhetshoror på internet som verkligen för ALLT för att framstå som snygga, smarta och fantastiska? Jag kan säkert uppfattas som att jag tillhör den skaran stundtals, men tro mig; vad folk tycker om mig på internet påverkar inte mig som människa det allra minsta. Vad som däremot påverkar mig är den eviga perfektionshets som vårt samhälle drivs av. Jag har blivit inplacerad i ett fack precis hela mitt liv, tillsammans med alla andra, som säger att jag ska vilja ha vissa saker, tycka om att göra en bestämd mängd sysslor och annat trams. Jag vill inte resa jorden runt. Jag hatar insekter och Sverige är ett av de få länder i världen som är helt befriade från giftiga sådana och som i övrigt har en ganska vänlig fauna. Jag tänkte att jag nog stannar här. Jag har provat det där med att bo utomlands. Det var skitfett. Men just nu vill jag inget hellre än att köpa ett hus på landet, odla mina egna förbannade örter och köpa ett gäng katter och hundar. Jag tycker inte att pengar är det viktigaste och mest drivande i livet och för mig är det tusen gånger viktigare att få träffa intressanta människor än att sitta på ett berg med pengar och bli fet och sola mig i min egen flottiga panna.

Jag tänkte nog ha fler punkter, men nu blev jag varm och trött på detta. Nästa gång jag skriver lovar jag att kvittra ur mig något jättegulligt och angenämt.

M